Igår var vi och såg Henrik Schyffert i Kalmarsalen.
The 90:s Ett försvarstalTyvärr är det svårt att återberätta eftersom det var så mycket och långa skämt, men det var kul nästan hela tiden!
Det handlade mycket om ironi och anledningarna till att hans generation hade skapat ironi som en humorform. Bland annat var det Sven Melanders fel ”Det går lika bra med selleri”
Han förklarade varför ”I Manegen med Glenn Killing” blivit så populärt just då, på 90-talet.
Att driva med saker, göra debattprogram där man diskuterade ”ingenting”, att inte ta ställning var nämligen det enda sättet att provocera sina föräldrar eftersom de växte upp under en tid då man kunde uppleva allt. Ingenting man gjorde kunde uppröra dem, eftersom de själva redan hade gjort allt, förutom just det att man vägrade ta ställning till saker.
”Ja! …eller Nej!”
Han pratade om att vara svältfödd på tecknat. Visst, en klassiker som kan tyckas uttjatad, men han gjorde det verkligen asbra. Bland annat liknade han sig själv som barn på julafton vid en chackpundare:
”Eh, morsan. Den där ankan….kommer han snart eller..?”
Han gjorde överlag väldigt bra imitationer och minspel och det tycker jag gör jättemycket för helheten och dessutom hade han dialog med publiken. Bland annat körde han en introtävling. ”För det är det väl ingen som har gjort innan? Nädå, det har ni inte! Det är väldigt enkelt. Det går till så att…”
Jag tycker också att det är väldigt roligt när komikern knappt själv kan hålla sig för skratt, och eftersom vi satt på första raden såg jag att han hade lite svårt för det ibland.
Han pratade om fredagsmys som han sade var det latinska ordet för ”Att bli full hemma”
och som på 90-talet gick ut på att mamma drack Campari och rökte under fläkten när hon blev för berusad för att orka gå ut på trappan och pappa drack vin och lagade mat. Sedan gjorde mamma efterrätt; päronhalvor med After Eight som hon skjutsade in i ugnen!
I slutet knöt han ihop säcken genom att komma fram till att han nu själv hade blivit vuxen och därmed fick äta upp det som han en gång ironiserat. Nu satt han där själv med villa och tyckte det var gutt att öppna en flaska vin på fredagskvällen. Fast än att han en gång hade bestämt sig för att aldrig bli som sina föräldrar.
Han berättade att när han stod upp och applåderade på premiären av Lukas Moodyssons ”Fucking Åmål” insåg han plötsligt att han applåderade åt sin egen undergång.
Nu är det en annan tid. Det som var var och hade det inte varit för att Sven Melander drog dåliga skämt om selleri och att Micke Rickfors på fullt allvar sjöng att han skulle köpa vingar för pengarna och flyga ut över ängarna så hade denna ironihumor aldrig skapats. Den var helt enkelt den enda möjliga responsen på detta.
Följderna av det här har blivit att vår generation hellre väljer humordörren än allvarsdörren och det är helt ok. Bara man vågar välja allvarsdörren ibland för att inte bli rädd och obekväm för det man möter där.
Oj, det här blev ju en hel recension!
I alla fall var detta nog det roligaste jag har sett någon gång!
Han fick mig till och med att asgarva åt en ”stopp på sängväteri- maskin” vilket kan tyckas helt ofattbart, men det visar bara hur jäkla proffsigt det var!
Han får toppbetyg och jag längtar till nästa gång jag ser honom. För det ska jag!
